Små reflektioner på morgon kvisten.

Uh, ibland hatar jag att jag stiger upp så tidigt, för vafan ska man göra när man har gjort klart alltig och upptäcker att det är typ nästan en timme kvar tills man ska ge sig iväg? Ni ser vad mitt altrenativ blev, nörda framför datorn.
nationella prov idag, känns lite scary att det är redan nu och allt, känner mej inte jätte förberädd om jag säger så. Men men det får väl gå som det går, bara jag får G så.
Händer mer idag? hehe typ inget, men hemkunskap i eftermiddag iallafall, och det är gött^^ Får se om jag nu lyckas höja mej efter att jag pratade med henne igår så låter det inte som de, FAN! det man ändå känner att man är bra på och så hoppas man för man själv tycker att man är bra nog men näe näe tydligen inte. fuck aja där sprack en utav mina drömmar.
Sen när man kommer hem blir det nog att göra tyska och jogga skulle jag tro, gick ändå bättre än vad jag trodde det skulle gå, igår. skönt känner man sig inte lika usel iallafall.

Jag tänkte på det igår och jag kom på mej själv nyss med det att fan vilken dålig själv respekt man har egentligen, alla går runt och säger att fan jag suger på det, fan vad tjock jag är, åh jag är så trög mm. Men vafan snälla sluta! skulle ni kuna säga så helt ärligt och mena det till någon annan människa? inte på skoj eller något sånt. Skulle ni kunna stå och skrika det mitt i ansiktet på en människa att den är tjock? eller skulle ni komma och viska i någons öra när ni går förbi att fan vad ful du är och du är nog det sämsta i det här ämnet. Aldrig tror jag ni skulle göra så, man varför gör ni så mot er själva då? varför väderar ni er så lågt ner att ni till och med trycker ner er själva? Stå upp och var stolta för den ni är istället, ta åt er utav de komplimanger som ni får, för dom är ni värda och de är sanna.
Men även samma sak när det gäller att behandla andra människor, skulle ni kunna vara eran egen bästa vän? Jag vet helt ärligt att vissa stunder inte skulle vara de, för ibland är den där skämt sidan lite för står och ibland hackar man på människor lite för mycket, men varför egentligen? varför nerdvärderar vi inte bara oss själv utan också andra människor? vill vi inte att alla ska ha det bra och må bra för det första? det vill jag iallafall men ändå, ändå så blir det att man går och hackar på människor, visst det är på skoj tänker man, men är det skoj egentligen när det händer varje dag i flera år? då är det ju inte säkert att den som är offret tar det som skoj.
Tänk på det mina vänner,
/A.N :*