Lycka till i livet .

Nu är slutet här.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen,skrattar eller gråta över att de här 3 åren nu är förbi. 3 år som vissa stunder har varit för jävliga, medans andra har varit underbara. Alla skratt och männsikor som man kommer minnas. Alla utmaningar och hur jävla mycket man har förandras på de 3 år som man har gått i Vislanda. Från början var man en tyst liten mus som gräna ville ha uppmärksamhet. Nu har man blivit en människa med en massa självförtoende som tål smällar, en människa som vågra stå iför en klass och stå och prata om sin ilska mot orättvisorna. En människa som gärna ger.
De man kommer sakna mest är människorna, helt klart. Tanken på att imon kan vara den sista gången jag ser denna människa är hemsk, men tyvärr sann i vissa fall.
Men man ska inte tänka på de tråkiga och dåliga med att vi slutar, vi har 100 000 minnen och kanske till och med mer, ingen kan ta oss ifrån dom.
Nu får vi äntligen börja om på nytt, nya människor, nya utmaningar, ett nytt kaptiel i livet och vi kommer bli nya människor igen, även om man inte ville som kommer de bli så.
Jag kommer sakna alla grymt mycket men man måste fatta att, De är så de är, Livet går vidare.

Jag vill bara säga att glöm mej aldrig, för jag kommer aldrig glömma er.
/A